Mitt perfekta liv
Jag gör som Hanapee och hänger med på en bloggjulkalender! Första rubriken är "Mitt perfekta liv" och jag är försenad som vanligt så jag ba kööör :)))
Även om mitt liv är långt ifrån perfekt så vågar jag ändå säga att jag är mer nöjd med det nu än vad jag varit på evigheter. YAY! Kanske var inte en kvinna på skolan helt ute och cyklade när hon sa att jag borde se min stukade fot som en "gåva". Den här månaden av konvalescens har nog ärligt talat gjort mig rätt gott. Har hittat vardagssaker jag uppskattar med livet, blivit bättre på att inte ta saker för givet och fått mer ödmjukhet inför kroppens begränsningar. Exempelvis är diskning typ det härligaste jag vet just nu, vilket till hundra procent beror på att jag behövt förlita mig på alla andra i en månad och inte kunnat göra saker själv.
Annars är jag vanligtvis en sådan person som aldrig nöjer mig. Jag har generellt höga krav, inte bara på mig själv utan på människor i min omgivning och på upplevelser. En välvillig tolkning kanske skulle kunna vara att jag liksom är så idealistisk att jag tror att saker kan vara toppen hela tiden? En mindre välvillig tolkning är att jag helt enkelt inte riktigt lärt mig att hantera mina misslyckanden på ett moget och kontrollerat sätt, a la Rebecca Bunch.
Vissa dagar känns mitt liv extra misslyckat. Exempel på saker jag har ångest över då: att jag är 22 år gammal och inte går på uni, att alla andra har så himla många vänner, att jag är en social katastrof och att min primärdiagnos för tillfället är NÄRINGSBRIST. Näringsbrist! Man kan faktiskt få benskörhet av D-vitaminbrist!
Mina bästa tips för att lära sig att hantera ångesten över ett misslyckat liv:
- Prata med någon som inte tycker att du är misslyckad. Det kan vara vem som helst: jag brukar ta min trettonåriga lillebror, min bästis, nån smart som sitter i mitt kök eller min mentor. Perspektiv är bra.
- Meditera. Det är skittöntigt, jag vet, men man får iallafall lära sig att tankar bara är tankar.
- Börja i KBT ifall meditation inte räcker. Det är ungefär samma princip.
- Kolla på en tv-serie. Typ Crazy Ex-Girlfriend. Huvudkaraktären kan bete sig helknäppt och får ändå support av sina kompisar, för det är så vänskap ska vara.
Puss hej!